Upplysningens tidevarv

Elden härjade i kyrkan igen år 1823. Som en följd av eldsvådan led kyrkans äldsta del, den dåvarande sakristian, svåra skador. Man befarade att reparationen av den skulle bli mycket dyr. Därför beslöt man att den gamla sakristian skulle rivas, liksom också vapenrummet på andra sidan kyrkan. Man murade samtidigt igen den ingång till kyrkan som gått via vapenrummet.

Av den gamla rivna sakristian finns ännu ett par grundstenar kvar. I slutet av 1900-talet i samband med reparationer i kyrkan grävde man ner åskledare och rör i marken utanför kyrkan. Då kom det fram att den gamla sakristians tegelvälvda vinkällare också hade bevarats. Olyckligtvis skadades tegelvalvet i samband med grävningsarbetet och källaren fylldes med sand för at det inte skulle rasa igen.

På samma gång önskade man också ”försköna” kyrkans interiör. De fyrkantiga pelarna, som bar upp valvbågarna gjordes om till runda och målades med vit oljefärg. Även kyrkans väggar och tak målades med en ljus oljefärg. Orgelläktaren, dörrarna och bänkarna målades om i blågröna toner och bänkarnas dörrar dekorerades med vacker marmorering.

Ännu den 8 februari 1891 bröt en eldsvåda ut i kyrkan. Efter eldsvådan fick kyrkan ett plåttak i stället för det tidigare spåntaket. Man anskaffade en ny orgel och installerade kaminer.