Begravningsplatsens historia

Anläggandet av begravningsplatsen i Sjundeå infaller antagligen vid samma tidpunkt som byggandet av kyrkan, dvs. i slutet av 1400-talet.

Det rådde tidigare en likadan strikt samhällelig ordning på begravningsplatsen som också i det övriga samhället. Ståndspersoner, såsom prästerna, de största gårdarnas ägare med familjer och de högsta tjänstemännen stod högst i samhällshierarkin. För dem reserverades möjlighet att begravas på den mest värdefulla platsen, först inne i kyrkan, under golvet och senare, efter att det blivit förbjudet att begrava inne i kyrkan, ute på begravningsplatsen. De högst värderade platserna på begravningsplatserna var området närmast kyrkan (i Sjundeå områdena I och II). Senare har man frångått en dylik samhällelig indelning. Numera finns ingen rangordning på begravningsplatserna.

I samband med kyrkans restaurering under åren 1968-1972 flyttades resterna av alla avlidna som begravts under kyrkans golv bort och de begrovs i en gemensam grav på norra sidan om kyrkan.

Gravvårdarna

För de avlidna som begrovs på begravningsplatsen restes ofta ett träkors, senare började man tälja in den avlidnas namn, födelse- och dödstid på korsen. Under tidernas lopp murknade träkorsen och försvann.

Efter träkorsen började man på begravningsplatserna resa kors i gjutjärn. Också i Sjundeå finns fortfarande några gjutjärnskors kvar. Under tidernas lopp murknade träkorsen och försvann.

På begravningsplatserna har det redan i många hundra år funnits stenvårdar. Ofta graverade man förutom den avlidnes namn, födelse- och dödsår, även den avlidnes titel och någon bibelvers.

Från slutet av 1800-talet fick minnesmärkena nationalromantiska dekorationer. Från 1950-talet framåt blev en gravsten av sk. kappsäcksmodell (liggande rektangel) mode. Från och med 1990-talet har man i gravstenarna börjat göra glasluckor för ljusen.

Inhägnade gravar

På gamla begravningsplatser finns det gravar som ingärdats med ett järnstaket. På begravningsplatsen i Sjundeå finns det tre sådana gravar: gravområdet Pickala-Sjundby-Adlercreutz-Lindeberg, Munks-familjen Degerths gravområde och general Silfverhjelms grav.

Numera kan tanken på att ingärda graven för mången kännas främmande och kanske t.o.m. pompöst. Ursprungligen var det emellertid fråga om en praktisk omständighet. Med hjälp av staketen kunde man skydda graven för boskapen som betade på gravgården! T.ex. hade församlingens klockare tillstånd att låta sina kor beta runtomkring begravningsplatsen i Sjundeå och eventuellt också innanför begravningsplatsen.

Veteranstenen

Veteranstenen i Sjundeå restes framför församlingshemmet på 1990-talet för att påminna om våra krigsveteraners offer för landets frihet. Stenen utvaldes ur egen skog av krigsveteranen Hugo Andberg tillsammans med lottan Gunnel Gottberg.

Åminnelsesten för anhöriga som begravts på annan ort

Åminnelsestenen, vid vilken var och en kan minnas sina anhöriga som begravats på någon annan ort restes på 2000-talet intill hjältegravsområdet.

Grav på Sjundeå gravgård med stenkors